Glaskroppsavlossning sker ofta av sig själv hos nästan alla då man min blir äldre. Vid avlossning lossnar glaskroppshinnan från näthinnans yta. Detta beror på en förändring i glaskroppens sammansättning då man åldras varmed den geléartade glaskroppen blir mer vätskehaltig och glaskroppsstrukturen skrumpnar ihop och slutligen lossar. 

Förtätningar från den avlossade glaskroppshinnan kan bli kvar i synfältet och orsaka typiska symptom, varierande rörliga grumlingar. Ljusblixtar är även typiska i initialskedet av glaskroppsavlossning och de upplevs tydligare i dunkel omgivning.

Glaskroppsavlossning är vanligtvis ofarlig. Hos en liten del kan glaskroppsavlossning dock orsaka näthinneskada som kräver laserbehandling av näthinnan. En obehandlad näthinneskada leder ofta till näthinneavlossning och risk för att förlora synen. Därför är det viktigt med kontroll hos en ögonläkare inom två veckor från att man börjat uppleva symptom på glaskroppsavlossning. Då undersöker ögonläkaren att det inte finns näthinneskador relaterade till glaskroppsavlossningen. Symptom vid glaskroppsavlossning (ljusblixtar, grumlingar som rör sig med blicken) underlättas med tiden av sig själva.

Vid åldersdegeneration börjar slaggprodukter ansamlas i och runt näthinnans celler i området för skarpsynen, dvs. i makula. Man känner inte till den exakta orsaken till ansamlingen av slaggprodukter men bl.a. ärftliga faktorer kan öka risken för degeneration och även rökning ökar risken. Degeneration blir vanligare med åldern och förekommer vanligen hos personer över 70 år. Förändringar kan dock upptäckas redan hos 50-åringar. Åldersdegeneration i skarpsynsområdet är den vanligaste orsaken till oåterkallelig nedsatt syn i de utvecklade länderna.

Det finns två olika typer av åldersdegeneration i skarpsynsområdet, torr och våt. Symptomen kan vara likadana i båda dessa typer. Synen kan försämras både på långt och särskilt på nära håll. Ibland kan man även uppleva en krökning eller förvrängning av raka linjer, så kallad metamorfopsi. Även färgseendet kan försvagas och i mitten av synfältet kan en mörk skugga synas. Utvecklingen av symptomen är smärtfri och vanligen långsam, men den våta sjukdomsvarianten kan dock framskrida rätt så snabbt. Åldersdegeneration i skarpsynsområdet förekommer vanligtvis i båda ögonen även om patienten endast upplever symptom i ena ögat.

Torr degeneration framskrider vanligtvis långsammare och det finns ingen bevislig effektiv behandling. Vid våt degeneration kan man ge behandling som bromsar upp sjukdomens framskridande. Syftet med behandlingen är att bromsa bildandet av nya blodkärl under näthinnan som orsakar svullnad och blödningar i skarpsynsområdet. Behandlingen genomförs oftast med injektioner i ögat med 1–3 månaders mellanrum och beroende på responsen ändras behandlingsintervallet vid behov. Vid behandling av våt åldersdegeneration behövs ofta långvarig läkemedelsbehandling. Ju snabbare behandlingen av våt ålderdegeneration påbörjas desto bättre är prognosen för synförmågan.

Vid glaukom är ögontrycket för högt varmed synnerven progressivt skadas. Vanligtvis är ett normalt ögontryck under 21 mmHg. Glaukom kan klassificeras på många olika sätt men förenklat kan glaukom konstateras då två av följande tre kriterier uppfylls:

1)  ögontrycket är över 21mmHg
2)  skada i nervfiberskiktet i ändan av synnerven
3)  karakteristiska förändringar för ögontryckssjukdomar i synfältsundersökningen

I initialskedet förekommer vanligtvis inga symptom av det långsamt ökande höga ögontrycket. Förekomsten av glaukom ökar då man åldras. Därför rekommenderas kontroll hos ögonläkare med fem års mellanrum efter 40 års ålder. Vid ökad risk för ögontryckssjukdom kan mer frekventa kontrollbesök behövas. Särskilt om en persons ögontryck är högt och om det förekommer glaukom i den närmaste släkten löper man större risk för att själv få glaukom.

Glaukom kan behandlas med ögondroppar som sänker ögontrycket, laserbehandling eller vid behov kirurgiska ingrepp. Vanligtvis pågår behandlingen av glaukom hela livet. Målet med behandlingen är att enligt patientens individuella behov sänka ögontrycket tillräckligt lågt för att hindra uppkomsten av ytterligare skador. Befintliga skador kan inte återställas och då sjukdomen framskrider minskar personens synfält permanent. Framskridandet av skadorna till följd av sjukdomen är smärtfri och vanligtvis långsam.

Då behandlingsbalansen är otillräcklig framskrider de glaukomrelaterade skadorna och en eventuell försämring av sjukdomen måste upptäckas tillräckligt snabbt. Därför rekommenderas det att glaukompatienter går på kontroll med cirka 1(–2) års mellanrum. Då görs en synfältsundersökning, synnervsändan och omkringliggande nervfibrer avbildas. Dessutom undersöker ögonläkaren patienten och går igenom fyndet. En personlig målnivå för ögontrycket fastställs för alla patienter och genom behandlingen strävar man efter att hålla ögontrycket under denna nivå. Målnivån kan ändras enligt fynd som upptäcks under uppföljningen.

I takt med att man åldras förändras ögonlocken och strukturen som stöder dem. De tänjs ut och försvagas och huden mister sin elasticitet. Detta kan leda till förändringar som kräver ingrepp på både de övre och nedre ögonlocken. 

Då det bildas extra hudveck på de övre ögonlocken talar man om dermatokalasis (hängande ögonlock). Fettvävnaden runt ögat kan även börja bukta ut.

Extra hudveck kan medföra kosmetiska besvär men även minska synfältet och orsaka funktionella besvär. Då huden på det övre ögonlocket veckas kan den även bli irriterad och inflammerad. Behandlingen består av att extra hud avlägsnas kirurgiskt.

Det övre ögonlocket kan även sjunka ner vid försvagad muskelspänstighet och då talar man om hängande ögonlock. Personens synfält minskas då det övre ögonlocket alltmer sjunker ner och symptomen kan eventuellt försämras då personen tittar uppåt då ögonlocket inte höjs tillräckligt. Behandlingen består av ett kirurgiskt ingrepp som förbättrar musklernas spänstighet.

Ögonlocken kan även vända sig inåt eller utåt och medföra olika irritationssymptom såsom vattniga ögon, varbildning och en känsla av skräp i ögonen. På grund av felställningen kan ögonlocket även förtjockas eller infekteras. Synförmågan kan även försämras till följd av dessa förändringar. Behandlingen består av en kirurgisk korrigering av ögonlocket.

Det är även väldigt vanligt att det bildas olika tumörer på ögonlocken. Dessa kan medföra kosmetiska eller funktionella besvär beroende på ställe eller storlek. I takt med att man åldras kan särskilt basalcellscancer utvecklas på ögonlocken eftersom de utsätts för en betydande belastning av solljuset. Även om förändringarna är belägna nära ögat är det tryggt att låta en ögonläkare avlägsna dessa vid behov.

Ibland kan körtlarna på ögonlocken plötsligt infekteras och bilda en vagel. Den ofta rodnande, smärtsamma vageln kan antingen försvinna av sig själv eller med lokal antibiotikabehandling och god ögonlockshygien. Om infektionen blir utdragen kan körteln täppas till för en längre tid och en fast och synlig ögonlockscysta kan då bildas på ögonlocket. Ögonlockscystan kan försvinna av sig själv med tiden men ibland krävs ett kirurgiskt ingrepp under lokalbedövning, särskilt om patienten själv upplever problem.

Gråstarr innebär att ögats lins grumlas. Linsen börjar vanligtvis grumlas då man åldras och detta sker gradvis utan smärta. Starrförändringar beror på förändringar i linsens ämnesomsättning. Starr förekommer hos nästan alla äldre personer men ibland kan till exempel diabetes, en ögonskada eller vissa läkemedel medföra starr även hos yngre personer.

Vid utveckling av starr framkommer olika synförändringar; nedsatt syn, färgerna blir gråare, nedsatt kontrastseende och mörkerseende, ljus kan blända eller dubbelseende då man ser med ett öga. Det är även vanligt att brytningsförmågan i ögat med starr förändras varmed även korrigeringen med glasögon måste ändras.

Gråstarr kan behandlas genom operation. Vid operationen avlägsnas den grumliga linsen och den konstgjorda linsen, som individuellt valts ut tillsammans med läkaren, placeras stadigt på plats i linskapseln för att ersätta den ursprungliga linsen. Såren på hornhinnan är så små att ingen sutur behövs. Efterkontroll hos ögonläkaren rekommenderas tidigast en månad efter operationen för att konstatera att läget är lugnt och fastställa ny glasögonstyrka.

Med tiden kan den bakre väggen på linskapseln, som vid starroperationen lämnats som stöd för den konstgjorda linsen, bli grumlig och då talar man om efterstarr. Efterstarr kan förekomma även om operationen genomförts problemfritt. Efterstarr orsakas av grumling av linskapseln till följd av epitelcellerna på linskapselns yta. Efterstarr kan medföra nedsatt syn och grumlingar och kan uppstå genast efter operationen eller först efter flera år. Efterstarr kan åtgärdas genom en snabb och smärtfri laserbehandling varefter efterstarr inte längre återkommer.

Torra ögon är ett väldigt vanligt besvär som orsakar många olika symptom. Typiska besvär är en känsla av skräp i ögonen, att ögonen skaver, ögonen blir trötta, klåda, rodnad, rinnande ögon, brännande ögon och varierande synskärpa. Orsaken till torra ögon kan antingen bero på för låg produktion eller för hög avdunstning av tårvätskan.

Torra ögon kan leda till en ond cirkel som fortgår och förvärras om inget görs. Olika inflammationsmediatorer kan bildas på ögats yta och på ögonlocken vilka upprätthåller och förvärrar symptomen. Ögonlockens yta eller kant kan också bli inflammerade eller så kan körtlarna tilltäppas vilket å sin sida förvärrar symptomen på torra ögon. Sammansättningen i den oljehaltiga vätskan som utsöndras från körtlarna i ögonlocken kan även förändras varmed tårvätskans kvalitet försämras och tårfilmen inte längre hålls kvar tillräckligt länge på ögats yta.

Torra ögon kan behandlas med olika fuktgivande produkter. För långvarig och regelbunden användning rekommenderas produkter utan konserveringsmedel. Det finns även skillnader i de fuktgivande dropparna och med läkarens rekommendation hittas den bästa produkten för just dig. Det rekommenderas att fuktgivande preparat används regelbundet och tillräckligt länge, annars återkommer vanligtvis symptomen gradvis. Å andra sidan kan även medicinska åtgärder krävas för att bryta inflammationscirkeln. Ögonlockshygienen är också viktig och ska inte glömmas vid behandling av torra ögon. Det finns flera olika lugnande produkter för ögonlockskanterna som enkom har utarbetats för rengöring av ögonlock och fransar.

Bekanta dig med IPL-behandling av torra ögon.

Diabetes kan orsaka förändringar i blodkärlen i ögonbotten. Ju längre man haft diabetes och ju sämre behandlingsbalansen är desto troligare är det att det utvecklas en svårare diabetesrelaterad ögonsjukdom. Det bästa sättet att förebygga diabetesrelaterad ögonsjukdom är god balans i behandlingen av diabetessjukdomen.

I lindriga fall bildas små ofarliga förändringar i kanten av ögonbotten. Ibland utvecklas även dessa förändringar i skarpsynsområdet där en eventuell svullnad kan medföra synproblem som kräver behandling. Sipprande punkter kan i vissa fall behandlas med laser men med avseende på förändringar som utvecklats centralt i skarpsynsområdet är läkemedelsinjiceringar i ögat särskilt viktiga. Vid svårare former av sjukdomen bildas det sköra och lättblödande nya blodkärl i olika delar av ögat. Dessa ska behandlas aktivt med laserbehandling eftersom de, om de inte behandlas, kan orsaka till exempel blödningar, förhöjt tryck i ögat och i värsta fall till och med blindhet.

Det viktigaste vid diabetesrelaterad ögonsjukdom och vid eventuell progression är att den upptäcks i ett tidigt skede. Därför ordnar primärvården screening- och uppföljningsundersökningar i form av ögonbottenfotografering med 1–3 års mellanrum. Om man på grundval av avbildningsfyndet överväger eventuella behandlingar ska en ögonläkare undersöka patienten och närmare bilddiagnostikundersökningar ska eventuellt även tas för att fastställa en vårdplan.